Ah, välkommen till 25-års krisen honey! (...eller den som brukar strike at 25-28)
Dear Miss K
Jag är normal igen! Yayy! Egentligen är det helt sjukt för jag har inte ens nackspärr längre?? Den symtomen var ny! Jag måste ha lidigt av någon typ av sömnbrist och kanske någon typ av näringsbrist, för efter en hemmalagad måltid och en god natts sömn så är jag helt återställd igen. Eller, så har jag blivit gammal och måste från och med nu genomlida två dagars baksmällor efter en helkväll. God... Ett tag funderade jag dock på om det var haschet för två veckor sen. Men det var ju för fan två veckor sen, jag tvivlar på att några bloss skulle sänka mitt GABA värde i hjärnan till den graden.
Ah, trevligt att höra att du nu kommit till det där stadiet då man börjar ifrågasätta meningen med livet. Minns mitt helvete förra vintern med alla dessa frågor. Jag kände att jag behövde förstå döden innan jag kunde gå vidare. Men jag gick ändå vidare och nej, jag förstår fortfarande inte döden. Jag kanske accepterar den lite mer. Äh, det sista var nog ljug. Anywayz, jag har släppt behovet av att förstå livet eller döden just nu för tillfället. Jag konstaterade till slut att meningen med livet är förmodligen individuellt och att det någon gång förr eller senare går upp för en om vad det nu är. Fast ja, vi alla ska ju dö så vad fan spelar det för roll?! Under min allra tungaste period minns jag att jag tänkte att det skulle inte spela någon roll om jag bytte plats med någon av kvinnorna i något urfattigt land i afrika. Eller om jag bytte med någon förlamad person. Vi alla ska ju ändå dö och livet suger i princip ändå. Det är inte förrän nu efteråt som jag liksom inser hur jävla nere man måste vara för att verkligen, på riktigt, känna så. Jag minns också att jag tänkte på saker som att vad är ett skämt värt liksom? Någon säger något, man skrattar... And that moment is gone. Vem fan orkar.
Grejen är att det är ett naturligt behov för oss människor att förstå sammanhang och liksom sortera ut kaos. Jag är dessutom övertygad om att det här är naturens sätt att hetsa oss till att skaffa barn, den biologiska klockan tickar. Fast jag tänker inte gå på den, mother nature, you hear?!
Anywho, du behöver alltså inte komma på svaret nu. Du får försöka lita på att svaret på den frågan kommer när det är dags för det. Ibland kan jag dock avundas religiösa människor. Lucky bastards, dom behöver bara fråga en typ av ledare eller slå upp sån't i en bok och så finns alla svaren där. Badabing-badabong ba...
På senare tid har jag dock börjat fundera på om meningen, eller kanske min mening, skulle vara den att göra skillnad för någon annan, till det bättre såklart. Det ger mig a good feeling, och det enda vi i slutändan har är good feelings och det som sker här och nu. Så det där med att jag inte förstod meningen med ett skämt, kan jag verkligen inte förstå längre. Humor är fan det bästa som finns i världen.
Så jag avslutar med en Elvis-stripp från elvisthecomic.se :
Ha ha ha... Illustrationen här är kunglig!
Miss F
Jag är normal igen! Yayy! Egentligen är det helt sjukt för jag har inte ens nackspärr längre?? Den symtomen var ny! Jag måste ha lidigt av någon typ av sömnbrist och kanske någon typ av näringsbrist, för efter en hemmalagad måltid och en god natts sömn så är jag helt återställd igen. Eller, så har jag blivit gammal och måste från och med nu genomlida två dagars baksmällor efter en helkväll. God... Ett tag funderade jag dock på om det var haschet för två veckor sen. Men det var ju för fan två veckor sen, jag tvivlar på att några bloss skulle sänka mitt GABA värde i hjärnan till den graden.
Ah, trevligt att höra att du nu kommit till det där stadiet då man börjar ifrågasätta meningen med livet. Minns mitt helvete förra vintern med alla dessa frågor. Jag kände att jag behövde förstå döden innan jag kunde gå vidare. Men jag gick ändå vidare och nej, jag förstår fortfarande inte döden. Jag kanske accepterar den lite mer. Äh, det sista var nog ljug. Anywayz, jag har släppt behovet av att förstå livet eller döden just nu för tillfället. Jag konstaterade till slut att meningen med livet är förmodligen individuellt och att det någon gång förr eller senare går upp för en om vad det nu är. Fast ja, vi alla ska ju dö så vad fan spelar det för roll?! Under min allra tungaste period minns jag att jag tänkte att det skulle inte spela någon roll om jag bytte plats med någon av kvinnorna i något urfattigt land i afrika. Eller om jag bytte med någon förlamad person. Vi alla ska ju ändå dö och livet suger i princip ändå. Det är inte förrän nu efteråt som jag liksom inser hur jävla nere man måste vara för att verkligen, på riktigt, känna så. Jag minns också att jag tänkte på saker som att vad är ett skämt värt liksom? Någon säger något, man skrattar... And that moment is gone. Vem fan orkar.
Grejen är att det är ett naturligt behov för oss människor att förstå sammanhang och liksom sortera ut kaos. Jag är dessutom övertygad om att det här är naturens sätt att hetsa oss till att skaffa barn, den biologiska klockan tickar. Fast jag tänker inte gå på den, mother nature, you hear?!
Anywho, du behöver alltså inte komma på svaret nu. Du får försöka lita på att svaret på den frågan kommer när det är dags för det. Ibland kan jag dock avundas religiösa människor. Lucky bastards, dom behöver bara fråga en typ av ledare eller slå upp sån't i en bok och så finns alla svaren där. Badabing-badabong ba...
På senare tid har jag dock börjat fundera på om meningen, eller kanske min mening, skulle vara den att göra skillnad för någon annan, till det bättre såklart. Det ger mig a good feeling, och det enda vi i slutändan har är good feelings och det som sker här och nu. Så det där med att jag inte förstod meningen med ett skämt, kan jag verkligen inte förstå längre. Humor är fan det bästa som finns i världen.
Så jag avslutar med en Elvis-stripp från elvisthecomic.se :
Ha ha ha... Illustrationen här är kunglig!
Miss F
Kommentarer
Trackback
