When friends are bitches...
Dear Miss K
Ge mig råd! Hur säger man till en vän att hon börjar bli tröttsamt negativ? Jag pratar om Elsa nu. Jag vet att det är ett helvete att bli dumpad och jag försöker verkligen vara där för henne, men det har kommit till en punkt då hon börjar överskrida gränsen över hur mycket jag orkar med ibland. Hennes negativitet börjar smitta av sig, men värst av allt är att hon börjar nu vända den mot mig, känns det som. Ingenting duger, vad man än försöker att hitta på. Det känns nu nästan som om det vore mitt ansvar att hitta på något som får henne att må bättre. Dessutom blir jag så jävla galen när hon hela tiden kontaktar Mr S för att veta vad han gör etc... Jag vet att det är svårt att låta bli, men jag blir så irriterad för det är sedan jag som sitter och försöker trösta henne när hon blivit besviken för 734 gången. Fortsätter det såhär, tar det aldrig slut. Det värsta av allt är att hon bara torterar sig själv på det sättet. Och denna gnällande. "Jag vill inte att det ska vara såhär." "Jag vill åka utomlands nu med någon rolig människa." Det är som att, ja vi är inte 5 år gamla, man kanske vill en helvetes jävla massa saker men herregud, gnälla om det kommer ju att ta dig någonstans? Sluta klaga, det finns för fan människor som inte ens har råd att äta eller har förlorat allt där ute! Hon blir också så bitter, vill inte att någon annan ska vara lycklig när hon själv inte är det. Jag blir bara så irriterad på människor som sitter och tycker synd om sig själva och gör ingenting åt saken utan förväntar sig att andra människor ska börja ta itu med deras problem.
Men, hur som helst så försöker jag att stå ut eftersom att jag vet att det är svårt ibland, och jag vet att ibland behöver man bara finnas där för varandra under tunga tider. Hon är trots allt min vän och jag vill ju att hon ska må bra. Bara att det börjar bli så vårt när det där negativa molnet börjar hänge lite över en själv också... Suck.
Miss F
